SCHEMATERAPI

Det adoptionsspecifika samtalsstödet är inte behandling men klienter har önskat att få mer kunskap om olika metoder för terapi. Hos oss på Apoteksgårdens Kognitiva Center använder vi både KBT och schematerapi för behandling av vissa klienters adoptionsproblematik.

Schematerapi är en terapimetod som utvecklades i slutet av 1980-talet av fil dr Jeffrey Young, psykolog och psykoterapeu vid Columbia University. Schematerapi är en evidensbaserad psykoterapeutisk modell, med avstamp i gestaltterapi, kognitiv beteendeterapi, anknytningsteori som riktar sig till patienter som inte blivit hjälpta av exempelvis kognitiv beteendeterapi.

Människans scheman skapas under barndomen och bör under tidiga år förse individen med känslor av trygghet och säkerhet och har som syfte att göra världen och omgivningen mer begriplig och förutsägbar. Men om individens kärnbehov inte blir tillräckligt bemötta under barndomen skapas så kallade maladaptiva scheman. När något är maladaptivt betyder det att det är något i miljön eller hos individerna själva som försvårar för dem hantera situationen konstruktivt. Det går att översätta ett schema till ett sår. Jeffrey Youngs teori baseras således på att människor som inte får sina behov tillfredsställda i barndomen riskerar att följas av det senare i livet. Scheman enligt schemateorin präglar självbilden, personligheten och synen på andra personer. De innefattar känslor och tankar, men även minnen och fysiska sensationer.

Scheman kan inte helt försvinna eftersom minnen, som är förknippade med det, inte kan raderas, men Young menar ändå att maladaptiva scheman mer eller mindre kan läkas. Det sker genom att man arbetar med att minska intensiteten i de smärtsamma minnena, minskar den känslomässiga laddningen och minskar både frekvens och graden av de kroppsliga upplevelserna.

Källlor:

Young, J., Klosko. S.J., Weishaar. E. M. (2003). Schema therapy. A practioners guide. New York: The Guilford press.

Young, J.E.( 2005). Schema-Focused Cognitive Therapy and the Case of Ms. S., Journal of Psychoterapy Integration, volym 15

Gyllenhammar, C., Perris, P. (2016) Schematerapi. En klinikers handbok & en terapiberättelse. Stockholm: Natur&Kultur.

KÄRNBEHOV

En utgångspunkt i schematerapi är att vi alla är biologiska varelser som föds med känslomässiga behov, sk kärnbehov.

Kärnbehoven är:

-En trygg och säker anknytning - där vi möts av förståelse, omvårdnad och acceptans

Autonomi möjlighet att utveckla egen identitet, känsla av kompetens och självständighet

Ömsesidighet/realistiska krav -bli validerad och respekterad för sina egna känslor och behov

Spontanitet och lekfullhet -att få möjlighet att utforska, vara nyfiken och prova nya vägar

Realistiska gränser, vägledning och empatisk gränssättning

Dessa kärnbehov behöver tillgodoses i nära relationer till andra för att en sund utveckling och mognad ska bli möjlig. När det sker utvecklar vi sunda livsmönster, så kallade scheman.

I situationer när de grundläggande mönstren, våra scheman, hindras utvecklas tidiga maladaptiva scheman, känslomässiga sår, som alla går att koppla till de grundläggande kärnbehoven.

Vilka scheman som kommer att utvecklas är beroende av en kombination av barnets medfödda temperament och de tidiga erfarenheterna. Dessa scheman är dysfunktionella mönster och består av tankar, känslor, minnen, kognitioner och kroppsliga reaktioner.

Våra tidiga erfarenheter delas in i fyra kategorier:

Att få för lite av det goda - brist på stabilitet, förståelse och kärlek
Att få för mycket av det onda - traumatisering, fara, smärta, hot
Att få för mycket av det goda - överbeskyddande, curlad, avsaknad av gränser
Dysfunktionella rollmodeller -till exempel en otrygg eller överkritisk förälder.

Sk%C3%A4rmavbild%202020-08-13%20kl.%2023.09_edited.jpg

SCHEMAN

Scheman som utvecklas vid behovsbrist

"Jag hade haft en ganska bra uppväxt. Kärleksfulla föräldrar och så. Men när jag själv väntade barn och sedan blev mamma överväldigades jag av känslor som jag inte kunde hantera rationellt. Med min terapeuts stöd kom jag i kontakt med känslan av övergivenhet och vad jag hade behövt under min barndom men inte riktigt kunnat se eller vågat uttrycka. Det gick på djupet och var väldigt läkande ."

Åsa, 32 år

COPINGSTILAR

Hanteringsstrategier

För att inte riskera att drunkna av de starka och överväldigande känslor som våra maladaptiva scheman, våra känslomässiga sår, kan ge oss använder vi oss av olika hanteringsstrategier, så kallade copingstilar. De är det sätt vi uttrycker oss på när ett schema aktiveras. Med schemaaktivering menas att vi hamnat i en situation som kan associeras till behovsfrustration tidigare i livet. De delas in i kategorierna; flight/undvikande, freeze/kapitulerande och fight/överkompenserande. De hjälper och skyddar oss mot fara, obehag, smärta och motsvarar de biologiskt betingade responserna vid fara men blir också det som gör att besvären kvarstår.

Det specifika beteendet som personen uppvisar just i situationen, till exempel att skälla, anklaga, överäta, dricka alkohol, hota, använda tvångsbeteenden kallas för copingrespons.

Till schemaläkande faktorer hör också beteendeförändringarna eftersom patienten lär sig att ersätta de maladaptiva copingstilarna med mer fungerande. När ett schema läker aktiveras det inte längre lika lätt som tidigare. Målet med schematerapi handlar om att förändra de scheman som hindrar individen från att leva fullt ut och utvecklas till en sund vuxen person, som självständigt kan värna om och tillgodose sina grundläggande känslomässiga behov.

En viktig del i terapin handlar för terapeuten om att skapa ett sådant klimat att en allians kommer till stånd och på det sättet få patienten att knyta an till sin terapeut för att skapa en trygg bas, där patienten kan fortsätta att utvecklas mot en känslomässigt integrerad självständighet.

Terapeuten ska, inom ramen för en professionell relation, försöka möta patientens i hans eller hennes behov. När patienten blivit mera relationellt och känslomässigt stabil, övergår behandlingen till att hen alltmer kan möta och tillgodose sina behov på egen hand och i relation till andra nära och betydelsefulla personer.